söndag, februari 28, 2010

Cavanaugh om religion

I sin bok The Myth of Religous Violence, argumenterar William Cavanaugh bland annat för följande:
"The first conclusion is that there is no transhistorical or transcultural concept of religion. Religion has a history, and what counts as religion and what does not in any given context depends on different configurations of power and authority. The second conclusion is that the attempt to say that there is a transhistorical and transcultural concept of religion that is separable from secular phenomena is itself part of a particular configuration of power, that of the modern, liberal nation-state as it developed in the West. In this context, religion is constructed as transhistorical, transcultural, essentially interior, and essentially distict from public, secular rationality. To construe Christianity as a religion, therefor, helps to separate loyalty to God from one´s public loyalty to the nation-state. The idea that religion has a tencdency to cause violence - and is therefore to be removed from public power - is one type of this essentialist construction of religion." s.59
Tänk vad annorlunda debatten om religion i den liberala demokratin skulle låta om dessa insikter fick sjunka in bland politiker, journalister och tyckare.

fredag, februari 26, 2010

Gläd dig du syndare!



Så vitt jag förstår är det inte många inom svensk akademisk teologi som tar sig an klassiska teologiska begrepp som synd, frälsning och nåd. Jag ser detta som en problematisk brist. Dock finns det i
näst senaste nummret av den teologiska tidskriften Modern Theology en artikel med rubriken What Sin is: A Differential Analysis. Denna artikel går igenom tre olika synsätt på synd och fokuserar på ansvarsaspekten. Kan vi kalla något för synd som vi inte är personligt ansvariga för?

Jag föreställer mig att i en tid där allt fler upplever sig som viljelösa offer (men ändå deltagande konsumenter) i den globala kapitalistiska ordningen med dess konsekvenser i termer av miljöförstöring och utsugning av den tredje världen, att detta naturligtvis är ett intressant perspektiv.
Stanley Hauerwas säger i en intervju appropå syndabegreppet:
“We’re all captured by it in various ways. But we’re captive to a power. That’s the way I want us to think about sin: not as something so much that I do as something that I’m captured by and that I don’t even recognize as captivity.”
(Books&Culture, Nov/Dec 1998)
Detta syndaperspektiv (till skillnad från det pietistiska) tror jag uppfattas som både aktuellt och relevant i vår kultur. Detta i synnerhet i ljuset av den senaste tidens debatt om jagets existens som startade med temanummret om Individens upplösning i Arena.

Per Wirtén skriver i introduktionen:

"Föreställningen att människor är självständiga och autonoma individer har alltid kritiserats. Både socialister och konservativa har istället menat att människor i första hand är sociala varelser. Men på senare år har diskussionen tagit en ny vändning. Kartläggningen av människans DNA, ny kunskap om hur hjärnan fungerar, genforskning och reproduktionsteknik har lett till ett helt annat slags ifrågasättande av idén om människan som individ."

Om posthumanismen vänder sig mot begränsande definitioner av vad det är att vara människa - vilka alternativa berättelser presentera man? Neurokemin? Om vi delar upp till sjuttio procent gener med en limpa bröd, om vi bara är elektrokemiska signaler, om inte jaget finns - har vi då något ansvar för våra handlingar? Kan vi ens synda? Förnekelen av jaget får, som Anders Piltz skrev, en del tråkiga konsekvenser. Måste jag betala mina banklån? Hålla mina löften?

Det tycks alltså som att vi gått varvet runt. Om den normalsekulariserade svensken fram tills helt nyligen tolkat Bibelns ord om att vi alla är syndare som något nedvärderande, så finns nu utymme för omtolkning. Kanske kan den kristna traditionens tal om människan som syndare nu komma att uppfattas som en hedersbetygelse? Att vara människa är att vara fri och ansvarig - varken en hund eller en limpa bröd kan synda!

tisdag, februari 23, 2010

Det etiska är politiskt!

Ethics. Ah yes, a county just outside London, the old joke goes. Tydligen är det dock allt fler som saknar en seriös samhällsdebatt om på vilka värden vårt samhälle skall vila. En samling brittiska intellektuella har nämligen gått samman för att stimulera en debatt om etik, politik och det gemensamma goda. Initiativtagarna till det mycket intressanta projektet Citizen Ethics in a Time of Crisis, skriver:
"... our idea is that in public life today we've almost forgotten how to talk about ethics. The financial and political scandals, and the looming issue of climate change, are all, in part, crises of ethics; no-one has done anything illegal, or at least hardly anyone. Our project is designed to address this hiatus, and that's why it's called called Citizen Ethics in a Time of Crisis."
Bland skribenterna i märks bland andra Rowan Williams, John Milbank och Michael Sandel:
"... today most of our political arguments revolve around welfare and freedom - increasing economic output and respecting people’s rights. For many, talk of virtue in politics brings to mind religious conservatives telling people how to live. But this is not the only way that conceptions of virtue and the common good inform politics. The challenge is to imagine a politics that takes moral and spiritual questions seriously, and brings them to bear on broad economic and civic concerns."
- Michael Sandel, We Need A Public Life With A Purpose

"Politics left to managers and economics left to brokers add up to a recipe for social and environmental chaos. We are all a bit shy, understandably so, of making too much of moral commitment in public discourse; we are wary of high-sounding hypocrisy and conscious of the unavoidable plurality of convictions that will exist in a modern society. Yet the truth is that the economic and social order isn’t a self-contained affair, separate from actual human decisions about what is good and desirable." - Rowan Williams, How To Live As If We Were Human

"Politics on both the left and right were once driven by competing accounts of human flourishing. Our challenge is to remake our own visions for today, and to debate them." (...)
"The deeper, richer, noisier notions of ethics that once characterised politics have fallen way” - Adam Lent, Afterword
Jag längtar efter ett brett samtal som bland annat tydliggör vilken antropologi, som ligger till grund för samtidens olika ideologiska strömningar. I Sverige är de enda som mig veterligen sökt få upp dessa frågor på dagordningen Kristdemokraterna som redovisat för sin värdegrund och människosyn.

Föreställ er att nästa partiledardebatt inleds med att partiledarna i tur och ordning ombeds besvara frågan: Vad är det att vara människa?
Med den frågeställningen borde all politik börja!

måndag, februari 22, 2010

Blandad påse ...

- Rowan Williams ger en intressant kort-historik över fastan i kristen tradition

- ... och skriver en intressant artikel i The Guardian om individualismens avgrund.

- För den som trodde att radikalitet endast hör ungdomen till finns här en fin intervju med Dorthy Day.

- Bengt Rasmusson gör en OS-reflektion helt i min smak på Cruciform Phronsis.

Om Skolverkets historiesyn

Gert Gelotte kritiserar Skolverkets förslag till ny läroplan i läsvärd ledare:

"Betydligt vidare och djupare kunskaper om kristendomen än om exempelvis hinduismen är avgörande för förståelsen av Sveriges och västerlandets religiösa,
kulturella och etiska geografi. Det innebär inte att skolan skall ta ställning för eller emot kristendomen – eller någon annan religion. Det är stor skillnad på att bejaka en identitet och att propagera för en tro.
Denna skillnad missar vänsterledaren Lars Ohly, som kan vara skolminister till hösten om det vill sig illa, Ohly tycker att Skolverkets förslag är bra, bland annat med hänvisning till kristendomens ”grumliga värderingar”. Ack ja, var uppträder inte talibaner och var gror inte fanatism?"

fredag, februari 19, 2010

Medeltiden som renässansens Andre


I mars kommer utställningen :And There Was Light till Göteborg. Över 30 orginalverk av renässansmästare som Leonardo da Vinci, Michelangelo och Rafael kommer att visas. Det kommer säkert bli en fantastisk upplevelse!

Jag hängde dock upp mig på den ideologiska historieskrivningen i den snygga broschyren ...



"... livsvilja, glädje och ljus tog över efter medeltidens mörker och religiositet". Känns historien bekant? Den moderna tiden som med sin vetenskap stod för frihet och framsteg, avlöste medeltiden som med sin religion stod för fanatism och förtryck. Medeltiden som modernitetens Andre, typ.

Men förställningen om att perioden mellan rommarikets fall och renässansen kännetecknades av kulturellt och akademiskt mörker framstår alltmer som en ideologisk produkt av upplysningens historieskrivning. En som tagit sig an att avslöja denna myt är David Bentley Hart, i sin bok
Atheist Delusions.
“My chief ambition in writing [this book] is to call attention to the peculiar and radical nature of the new faith in [the cultural] setting [of late antiquity]: how enormous a transformation of thought, sensibility, culture, morality, and spiritual imagination Christianity constituted in the age of pagan Rome; the liberation it offered from fatalism, cosmic despair, and the terror of occult agencies; the immense dignity it conferred upon the human person; its subversion of the cruelest aspects of pagan society; its (alas, only partial) demystification of political power; its ability to create moral community where none had existed before; its elevation of active charity above all other virtues” (pp. x-xi)."
Hart är inte ensam om att kritisera myten om den "mörka medeltiden" eller "the dark ages" som denna föreställda period brukar kallas på engelska. Från teologiskt håll har till exempel både Charles Taylor och Talal Asad på olika sätt bidragit till att sticka hål på den förenklade framgångsmyten. Visst var renässansen rik på konst och litteratur och vetenskapliga framsteg, men att ställa den ljusa renässansens i ett motsatsförhållande till den mörka medeltiden känns inte bara onyanserat, utan som ett uttryck för sekularistisk ideologi.

"If anything is agreed upon, it is that a straightforward narrative of progress from the religious to the secular is no longer acceptable." - Talal Asad, Formations of the Secular. s.1

...

För intressant läsning på samma tema, se Signum-artikeln Var jorden platt före Columbus?

tisdag, februari 16, 2010

Handfasta råd ...

- I morgon inleds fastan med Askonsdagen. Är du osäker på hur du skall uppmärksamma fastetiden har Mars Hill handfasta tips i form av en praktisk fastekalender.

- Den ansedda vetenskapstidskriften Nature publicerar en artikel som ger handgripliga råd till hur du kan bli en andligare människa:

"Removing part of the brain can induce inner peace, according to researchers from Italy. Their study provides the strongest evidence to date that spiritual thinking arises in, or is limited by, specific brain areas. "

- N.Y Times rapporterar om hur somliga församlingar använder extremt handgripliga metoder för att locka unga män till kyrkan.

- Slutligen, en konkret analys om vad det är som hindrar kyrktillväxten i England.

lördag, februari 13, 2010

Charles Taylor reder ut begreppen ...

"The state can be neither Christian nor Muslim nor Jewish; but by the same token it should also be neither Marxist, nor Kantian, nor Utilitarian. Of course, the democratic state will end up voting laws which (in the best case) reflect the actual convictions of its citizens, which will be either Christian, or Muslim, etc, through the whole gamut of views held in a modern society. But the decisions can’t be framed in a way which gives special recognition to one of these views. This is not easy to do; the lines are hard to draw; and they must always be drawn anew. But such is the nature of the enterprise which is the modern secular state. And what better alternative is there for diverse democracies?"
(...)
Before proceeding farther, I should just say that this distinction in rational credibility between religious and non-religious discourse, supposed by (a) + (b), seems to me utterly without foundation.
(...)
If we take key statements of our contemporary political morality, such as those attributing rights to human beings as such, say the right to life, I cannot see how the fact that we are desiring/enjoying/suffering beings, or the perception that we are rational agents, should be any surer basis for this right than the fact that we are made in the image of God. Of course, our being capable of suffering is one of those basic unchallengeable propositions, in the sense of (a), as our being creatures of God is not, but what is less sure is what follows normatively from the first claim."

Charles Taylor - Secularism and Critique

One, but not the same

"The price the West now demands of weaker, poorer cultures which wish simply to survive is that they erase their differences. To flourish , you need by and large to stop being who you are."
(...)
Spurious kinds of universality insists that we are all the same. But from whose standpoint? (...) Genuine kinds of universality, however, understand that difference belongs to our common nature. It is not the opposite of it. (...) To encounter another human body is thus to encounter, indissocialbly, both sameness and difference."

Terry Eagleton, After Theory (Penguin books, 2004) s.160 f

onsdag, februari 10, 2010

Piltz om post-humanism

Missa inte Anders Piltz krönika "Ingen han, ingen hon, inget jag, ingen roll"
"Enligt genusforskaren Cecilia Åsberg delar vi upp till sjuttio procent gener med en limpa bröd. Att dra en gräns mellan mig och limpan vore religiöst motiverad retorik."
(...)

"Förnekar man jaget, då gör man det av andra skäl än vetenskapliga. Förnekelsen får också en del tråkiga konsekvenser. Måste jag betala mina banklån? Hålla mina löften? Om jaget är en illusion, kan jaget då lida? Vad ska man svara dem som faktiskt lider? Att de är offer för en inbillning, eller att de har glömt att ta sina piller? Och mitt favorittest för alla filosofiska maximer: kan man skriva JAGET ÄR EN ILLUSION över ingången till Auschwitz?"

Om liberal fundamentalism

Idag skriver Jasenko Selimovic (FP) på GP:s debattsida under rubriken Mångkulturalism är en farlig ideologi. Selimovic tar sin utgångspunkt i diskussionen om en muslimsk man som av religiösa skäl inte ville ta en kvinnlig chef i hand när han sökte praktikplats. För detta straffades han av arbetsförmedlingen i form av indragen aktivitetsersättning då mannen inte fick den sökta platsen. Stockholms tingsrätt ger nu DO rätt i sin kritik av arbetsförmedlingen.


Detta bekymrar Selimovic som sörjer utdöendet av den "universalistiska upplysningstanken" om att vi alla är lika, och beklagar att "demonteringen av ett universellt värdesystem innebar en värderelativisering där alla system och alla värderingar är lika bra". För, menar Selimovic:
"Om mänskliga rättigheter är partikulära, har vi ingen rätt att agera när de kränks i andra länder. Likaså kan vi inget säga även i Sverige när kvinnor kläs i burka eller när man förnedrar en kvinna genom att vägra skaka hand med henne."
Man får förmoda att Selimovic menar att en japansk bugning, eller en thailändsk hälsning med handflatorna mot varandra, hade varit lika förnedrande mot den stackars kvinnan. Det blir ju för övrigt ganska komiskt när någon tar till de mänskliga rättigheterna som argument för att hävda att det finns en viss hälsningsritual som bör gälla universellt. Selimovic tycks alltså vara ännu en liberal som är blind för att hans eget perspektiv faktiskt bara är ett bland många, och som är indignerad över att hans sedvänjor inte efterlevs av alla. Det finns alltså fortfarande en idé om att den västerländska kulturen är neutral och objektiv, och bör vara allomfattande.

Selimovic säger sig dock vara en vän av det mångkulturella samhället ... så länge alla tycker och beter sig som Selimovic själv, vill säga. De andra är välkomna så länge de avsäger sig sin kultur och sin religion, det vill säga, så länge de andra inte är så .... den annorlunda.

Men, som Joel Halldorf replikerade på en liknande artikel nyligen i SvD, att sätta upp person och kultur som motsatser är bara möjligt i den västerländska kultur som Dilsa Demirbag-Sten och Jasenko Selimovic tillhör. I majoriteten av världens samhällen anses det givet att en person inte kan skiljas från sitt sociala sammanhang. Det är dock intressant att spekulera i vad Selimovic hävdar att dessa universella mänskliga rättigheter grundar sig på, för han menar väl något mer än en undertecknad papperslapp. Selimovic skulle nog knappast hävda att dessa universella rättigheter hade något med Gud att göra. Misstänker snarare att de antas vila på (det numera "demonterade") Förnuftet.

Jag hade inte hängt upp mig på artikeln om den hävdat den partikulära västerländska liberala kulturens överlägsenhet gentemot någon annan kultur. Det är förmätenheten i att hävda den egna positionens objektivitet och universalitet jag stör mig på. Som om det inte skulle kunna gå att kritisera andra kulturer utifrån sin egen kontingenta kultur. Med Terry Eagletons ord:
"If cultures are contingent they can always be changed; but they cannot be changed as a whole, and the reasons we have for changing them are also contingent". (After Theory, s.63)
Men, undrar någon, gör inte den kristna traditionen minst lika förmätna universella anspråk? Står inte de kristna på samma sida som Selimovic i det att de alla hävdar de mänskliga rättigheternas universalitet samt beklagar normernas relativisering?

Nej, menar jag. Den väsentliga skillnaden ligger i att evangeliets anspråk på universalitet görs (oftast - det finns fundamentaliser både bland kristna och liberaler) utifrån den kristna traditionens ändliga eller partikulära horisont. Kristna kallar detta för att tro. För att ta det ett steg till skulle man med Hauerwas kunna säga att:
"We Christians do not believe that we have inalienable rights. That is the false presumption of Enlightenment individualism, and it opposes everything that Christians believe about what it means to be a creature."
Det finns egentligen inga tjusiga rättighetsdeklarationer att hävda och ta spjärn emot inför livets orättvisor och grymheter. Det finns bara partikulara samhällen, kulturer och samtal, och neutraliteten är en myt! Vi är visserligen alla älskade och värdefulla, men vi är det av nåd! För säkerhets skull skyndar jag mig att tillägga att denna utsaga görs utifrån den partikulära tradition som jag är en del av - den kristna.


tisdag, februari 09, 2010

Det tredje könet

Läser i Kyrkans Tidning att den som söker jobb på studieförbundet Sensus uppmanas ange ett av tre genus: han, hon eller hen.

Men oavsett två, tre eller fyra alternativ att välja på, så förhåller man ju sig ändå till kön som kategori och identitetsmarkör. Det tredje alternativet, hen, kommer sannolikt inom kort att av någon uppfattas som en "slask-kategori", och röster höjas för att även detta genus-alternativ är begränsande och därmed också förtryckande. Man frågar sig om det inte vore smartare av Sensus att sluta fråga om könstillhörighet över huvud taget?

torsdag, februari 04, 2010

Dilsa får svar på tal

"För att säkerställa en verklig mångfald, och ge människor möjlighet att utvecklas och blomstra i enlighet med andra kulturella ideal än den västerländska sekulariserade kapitalismens, måste vi vara beredda att vidga dessa kulturers utrymme samt stärka det civila samhället."
Årets bästa replik levererar Joel Halldorf i dagens SvD. Året är visserligen ungt, men Dilsa Demirbag-Stens artikel från Brännpunkt 3/2 får ett skarpt och klokt svar helt i min smak.
Way to go, Joel!

tisdag, februari 02, 2010

Kan man häda det sekulära?

Idag damp "Is Critique Secular? Blasphemy, Injury, and Free Speech" av Talal Asad, Wendy Brown, Judith Butler, and Saba Mahmood, ner i brevlådan. Det ser ut att bli intressant läsning.
Talal Asad inleder med att reflektera över blasfemi och yttrandefrihet i ljuset av Muhammedkarikatyrerna:
"Are there any resemblances between the idea of blasphemy and the prohibitions established by secular law? Do prohibitions and protections relating to speech tell us something about the idea of "the human" defined by them? And how does the idea of the human serve to distinguish between "the religious" and "the secular"?
Vad finns det för likheter och skillnader mellan olika religiösa traditioners förståelser av blasfemi och begränsningarna av yttrandefriheten i liberala sekulära demokratier? Hur ser det heliga subjekt ut som begränsningarna i yttrandefriheten är tänkta att skydda? Vilken antropologi ligger till grund för "den okränkbara individen" inom liberalismerna?

Blandad påse ...

- @Habermas twitter-dementi blir en story. Först förnekar Zizek @zizekspeaks, och nu detta. Undrar om man vågar lita på @bourdieu

- Uppfriskande kritik av Radical Orthodoxy, eller i varje fall Milbank.

- Walter Brueggemanns senaste bok, An Unsettling God, recenseras här.

måndag, februari 01, 2010

Stanley om Stanley

"Charles Taylor has characterized “our age” as one of “exclusive humanism.” God is a “hypothesis” most people no longer need — and “most people” includes those who say they believe in God. Indeed, when most people think it “important” that they believe in God, you have an indication that the God they believe in cannot be the God who raised Jesus from the dead or Israel from Egypt."
Inledning till Stanley Hauerwas nyutkomna memoarer finns att ladda ner här!

Evangelium enligt Eddie Meduza

Nu förtiden låter Marcus Birro så här:

"Jag avskydde familjen eftersom jag kom från ett splittrat hem. Jag spottade efter förälskade par på gatan eftersom ingen tjej ville hålla ett fyllo under armarna längre än max några veckor. Jag föraktade vanligheten eftersom jag instinktivt och innerligt längtade efter den. Jag drömde om det vanliga livet. Jag drömde om allt det jag föraktade. Jag drömde om det jag har nu. Jag drömde om att få hålla ett levande barn i mina händer, drömde om familjen som en urkraft, en sorts anti-egoism."

Förr lät han så här:



via Cold Lazarus


Tiden prövar allt!