tisdag, december 29, 2009

Om konst utan transcendens

"Secular art today has all too often lost sight of this great gift of art, to transcend the human moment in the very act of capturing it. Instead it is too full of big gestures that squelch to dust human endeavour, quite literally in the case Roger Hiorns' pulverisation of a passenger aircraft engine. I detest the cynicism about humanity that clings to the conceptual nooks and crannies of secular, ironic, postmodern art." - Shirley Dent

Joel, som uppmärksammade mig på artikeln, skriver:
"Dent menar att det som gör den kristna konsten stor är inte dess "gudomlighet", utan dess fundamentala mänsklighet, och på motsvarande sätt resulterar den sekulära konsten i en tragisk reduktionism. Humanismen blir en nihilism, liksom."

Självklart är dock den "kristna" konsten egentligen först och främst mänsklig, och inte kristen. Först människa, sedan kristen således ...

En aspekt av varför detta är viktigt att framhålla har att göra med insikten om att "... when ´Christian´ is used as an adjective you can be confident that you are reproducing the habits of Constantinianism".

söndag, december 27, 2009

I dessa dagar ...

lördag, december 26, 2009

Did Christianity Cause the Crash?

Spekulationerna om vad som egentligen orsakade den finansiella krisen är legio. För en teori av det originellare slaget står en amerikansk journalist vid namn Hanna Rosin med en artikel vid namn Did Christianity Cause the Crash? I artikeln menar Rosin att en viss teologisk strömning som menar att det finns ett direkt samband mellan tro och materiell framgång, vanligen benämnd framgångsteologi, är en av orsakerna bakom USA:s (och hela världens?) finansiella kris.

Med anledning av nämnda artikel frågade The Immanent Frame en samling framträdande teologer, statsvetare och sociologer om vad de (inom ramen för 300 ord) hade att säga om relationen mellan kristendom och synen på pengar i USA. Mycket intressant!

Missa inte James K.A. Smiths och D. Stephen Longs svar.

fredag, december 25, 2009

Gud blev människa!

Jag säger God Jul med en liten film från the The Advent Conspiracy:



via Kolportören

torsdag, december 24, 2009

Newbigin om frälsning och gemenskap

"From its very beginning the Bible sees human life in terms of relationships. There is no attempt to strip away the accidents of history in order to find the real essence of what it is to be human. Human life is seen in terms of mutual relationships: first, the most fundamental relation, between man and woman, then between parents and children, then between families and clans and nations. The Bible does not speak about "humanity" but about "all the families of the earth" or "all the nations."

It follows that this mutual relatedness, this dependence of one on another, is not merely part of the journey toward the goal of salvation, but is intrinsic to the goal itself. For knowing God, for being in communion with him, we are dependent on the one whom he gives us to be the bearer of this relation, not just as a teacher and guide on the way but as the partner in the end.

There is, there can be, no private salvation, no salvation which does not involve us with one another. Therefore, if I may venture to use a metaphor which I have used elsewhere, God's saving revelation of himself does not come to us straight down from above -- through the skylight, as we might say. In order to receive God's saving revelation we have to open the door to the neighbor whom he sends as his appointed messenger, and -- moreover -- to receive that messenger not as a temporary teacher or guide whom we can dispense with when we ourselves have learned what is needed, but as one who will permanently share our home.

There is no salvation except one in which we are saved together through the one whom God sends to be the bearer of his salvation."

--Lesslie Newbigin, The Gospel in a Pluralist Society (Grand Rapids: Eerdmans, 1989), 82-83

torsdag, december 17, 2009

Om faran med att snöa in

Den kanske tyngsta och mest prestigefyllda teologiska tidskriften, Modern Theology firar sitt 25 års jubileum medelst tillbakablick och reflektion. Bland annat ger John Milbank en provocerande överblick av det teologiska landskapet, och fastslår att: "Today, instead, it is the debate within Catholic theology that is the vital one, to such a degree that a definitively Protestant theology is now extinct".


Jag fastnade dock för Stanley Hauerwas artikel som tar sin uttgångspunkt i Alastair MacIntyres beskrivning av det moderna universitetet:
"... the modern research university has been remarkably successful in three ways: (1) in generating research results, (2) by providing specialized and professionalized skills needed for advanced capitalist societies, and (3) by being an extremely successful business enterprise. MacIntyre argues that these are interrelated “successes” just to the extent that undergraduate education is designed to prepare students for the specializations that can make them economically able to afford, when the time comes, to send their own children to expensive universities."
MacIntyre analys är att priset vi får betala för universitetens framgångsrika specialisering, är avsaknaden av en förståelse av hur de olika akademiska disciplinerna hänger samman, eller hur de kan bidra till ett övergripande och gemensamt mål för människan. Detta medför att vissa frågor helt slutas att diskuteras inom universiteten, vilket i sin tur medför att exempelvis filosofi betraktas som perifiert. På detta sätt menar MacIntyre att universitetens specialisering är långt ifrån så oskyldig som man kanske först tror. Så långt Hauerwas sammanfattning av MacIntyre.

Hauerwas går dock vidare och drar en parallell mellan filosofins status på de moderna universitetet, och med teologin. Hauerwas menar att teologer allt för ofta diskuterar interna spetsfundigheter med varandra, och på så vis skrämmer bort den allmänintresserade läsaren eller lyssnaren.
“The very subject matter of theology is, whether we like it or not, God. The temptation, a quite understandable temptation, is to make the subject matter of theology other theologians. To be sure, discussing, analyzing, and critiquing the work of other theologians can sometimes be a way to think about what it means when we say, “God,” but it can also be a delaying tactic to avoid theology’s true and only subject."
Teologi är ingen marginell eller udda vetenskaplig disciplin, utan sannolikt den enda vetenskap som griper sig an hela människan. William Cavanaugh (för övrigt redaktör för Modern Theology) berättar i en intervju hur han söker göra teologi för vardagen.
"What I’m trying to do is make connections between Sunday on the one hand and Monday through Friday on the other. In other words, to make connections between Church life—especially the Eucharist—and everyday life. I want to bridge the gap that shouldn’t be there but is."
Dit borde all teologi sträva!

onsdag, december 16, 2009

Kristen kulturkritik

"En psalm är inte en sång som handlar om Gud. En psalm är en sång som riktar sig till Gud. Skriv ner det, kristna kulturförmedlare, någonstans på insidan av huden."

Maja saknar en kristen kulturkritik värd namnet. Jag instämmer!

måndag, december 14, 2009

Religion är ett påhitt!

Dagligen rapporteras och debatteras det om den liberala västerländska demokratins komplicerade förhållande till "religion", och till "de religösa". Nästan alltid så sker detta på ett sätt som förutsätter att alla vet vad religion är - som om religion var något fixt och färdigt med en entydig definition. Problemet är ju bara att så inte är fallet. Vi glömmer alltför ofta att religion är ett konstruerat begrepp. Ingenting är ju religiöst "i sig".

Varje religionsdefinition blir i någon mening alltid ett politiskt projekt såtillvida som definitionen vill sätta en gräns mellan det religiösa och det icke-religiösa, och därmed sortera olika aspekter av samhälleliga fenomen. Den 
amerikanske
 antropologen 
Talal 
Asad
 har
 i 
detta 
sammanhang 
kritiserat 
försöken 
att 
komma 
fram
 till 
en 
universell 
definition 
av 
vad 
religion 
är, 
inte 
bara 
på 
grund 
av 
att 
religioner 
till 
sin 
natur 
är 
partikulära 
och 
historiskt 
specifika, 
utan 
kanske 
främst 
på 
grund 
av 
att 
varje 
försök 
till 
definition 
är 
en 
historisk 
produkt med 
vissa 
underliggande 
motiv. Stanley Hauerwas sätter som alltid vassa ord på vad det handlar om:
"Religion is the designation created to privatize strong convictions in order to render them harmless so that the alleged democracies can continue to have the illusion that they flourish on difference."
Liberalismen kan enligt detta synsätt kritiseras för att genom religionsbegreppet begränsa vissa typer av övertygelser till den "privata sfären". Jag tror därför att debatten om hur den liberala staten skall förhålla sig till "de religiösa" hade tjänat på en bredare syn på det vi kallar religion - ett synsätt som mer hade att göra med det vi vördar och sätter vår yttersta tillit till.

För en del är detta Gud, för en annan nationalstaten, för en tredje är det proletariatets diktatur, och för en fjärde är det marknadens osynliga hand. Alla har sina ceremonier, symboler och riter, men de är alla utryck för att människan är en meningssökande varelse med djupa existentiella och andliga behov. Problemet att kalla vissa av dessa övertygelser "religiösa" är att de därmed diskvalificeras från offentligheten och politiken.


För den som är intresserad av Asads tankar om "religion" kommer här en liten föreläsning:

tisdag, december 01, 2009

Slagfärdig Hammar


Ouch!
via: @bileams